Putin’s Real Motives for the Invasion of Ukraine

Svante E. Cornell
Introduction:
(Article in Swedish)
Rysslands invasion av Ukraina har med rätta lett till starka fördömanden och ett stöd till Ukraina som saknar motstycke. Samtidigt finns det en högljudd grupp av forskare, journalister och aktivister som lägger skulden för kriget på väst, och i synnerhet Nato:s utvidgning. De menar att Ryssland inte hade blivit så aggressivt om västmakterna hade varit mer tillmötesgående. Denna historieskrivning är rent felaktig och dessutom historielös. Den ryska imperialismen började innan Nato utvidgades, och kriget i Ukraina handlar i själva verket om Putins maktambitioner.
Försöker lägga skulden på Väst
Ryska ledare har med emfas hävdat att Natoländerna, med USA i spetsen, brutit de löften som gavs till Moskva vid kalla krigets slut att alliansen inte skulle utvidgas österut. Dessa påståenden framförs ofta som bevis för att skulden egentligen ligger på Väst. Men den siste sovjetiske ledaren, Michail Gorbatjov, har själv förnekat att frågan om Natos utvidgning ens diskuterades vid den tidpunkten, och omfattande forskning har visat att påståendet är en myt. Vladimir Putin själv hade inte mycket att säga om Natos utvidgning förrän hans beryktade tal vid säkerhetskonferensen i München 2007.
Natos utvidgning började i mitten av 1990-talet, under en tid då försvarsalliansen inledde en förvandling för att fokusera på fredsbevarande operationer utanför Europa i stället för det tidigare fokuset på territorialförsvar. Nato uppmanade nya medlemsländer att fokusera på specifik spjutspetskompetens, och samarbetsprogram för partnerländer som Georgien handlade om träning för fredsbevarande operationer som i Afghanistan.
Natos förändrade fokus illustreras kanske bäst av det faktum att Nato när Ryssland invaderade Georgien 2008, inte hade en fungerande plan för att försvara de baltiska staterna. Det är egentligen först efter det kriget, och i synnerhet Moskvas annektering av Krim 2014, som Nato återgick till sitt ursprungliga fokus på territorialförsvar.
Related Publications
-
Quad in the Indo-Pacific: Role of Informality in Countering China
The Quad, a highly informal intergovernmental organization in the Indo-Pacific, is a high-profile security grouping composed of Australia, India, Japan, and the US. For some observers, the Quad’s informality and […]
-
South Korea’s Indo-Pacific Strategy: Quest for Clarity and Global Leadership
Less than a year after the Joe Biden administration released the latest US Indo-Pacific strategy, the Republic of Korea (ROK) unveiled its own “Strategy for a Free, Peaceful and Prosperous […]
-
The Tawang Effect: Forecasting China-India Relations in 2023
Foreseeing a trend in China-India ties is a predictable affair at present: bilateral antagonism is taking a lead over any pretense of engagement and stability. The passing years increasingly suggest […]
-
Will Yoon’s Indo-Pacific Strategy Tackle the China Threat?
In late-December 2022, South Korea under the relatively new presidency of Yoon Suk-yeol effectively concluded its policy shift from “strategic ambiguity” by releasing the “Strategy for a Free, Peaceful, and […]
-
Finland-Taiwan Relations: An Overview and Changes after COVID-19 Pandemic
Abstract: Despite the lack of formal diplomatic relations between Finland and Taiwan, the two sides have maintained a practical relationship through trade, tourism, and educational and cultural exchanges. The COVID-19 […]
-
Japan and Europe: Building On a Capital Moment
Introduction: For decades, Japan and Europe defined their “natural” partnership based on universal values of freedom, democracy, and the rule of law in deference to ties with other partners. The differences in […]